Tankar
Ambition och transparens
Det kom ett brev till flera av de svenska storföretagen i veckan. Det var ett gäng finansiella aktörer som hade skrivit under brevet, bland annat Nordea Asset Management, Handelsbanken Asset Management, Alecta och Swedbank Robur. Budskapet i brevet var glasklart: Sätt nya klimatmål i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål och sikta mot att nå netto-nollutsläpp av växthusgaser senast 2050.
Handla, människa!
Året var 1932. Den stora depressionen stod i full blom med hög arbetslöshet och folk hade slutat handla. Fastighetsmäklare Bernard London var djupt bekymrad. Det gick ju inte bara att stå och se på när människor plötsligt slutade köpa nytt och bara fortsatte använda sina bilar, kläder och andra produkter tills de gick sönder. Hopplösa människor.
Förståndets dilemma
Vi måste sluta bete oss som om det inte finns någon morgondag, eftersom det då inte kommer att finnas någon morgondag. Om vi klarar att hålla Parisavtalet så finns det hopp om att vi kan fortsätta leva på den här jorden. Hyfsat rimlig överenskommelse. Hur går det egentligen för oss?
Ska tekniken rädda oss eller behöver vi tänka nytt?
När man lyssnar på betongindustrin är det lätt att tänka att vi behöver betong. Vem skulle över huvud taget ifrågasätta det? Men när ungefär sju procent av världens koldioxidutsläpp kommer från cementtillverkning borde det vara dags att tänka nytt. Eller ska vi bara vänta på att CCS ska ta hand om problemet åt oss?
Det finns ett glapp mellan vision och verkstad
Det finns ett tydligt glapp mellan storföretagens högt ställda hållbarhetsmål och leverantörernas möjlighet att bidra. Därför har vi två tydliga uppmaningar till våra svenska storbolag idag:
* Ställ gärna hållbarhetskrav på leverantörerna, men bara om ni har för avsikt att premiera de företag som lever upp till kraven.
* Ta med leverantörerna på resan! Berätta vilka krav som kommer och vad som krävs för att de ska kunna leva upp till dem.
Biologisk mångfald i styrelserummet
Vem äger natten? Hemma hos en av getterna är svaret enkelt. Det är Greven som äger trädgården mellan skymning och gryning. Det har blivit väldigt tydligt nu när hösten faller på och mörkertiden blir längre för var dag. Greven är en grävling. Det har gått historier om honom i grannskapet sedan vi flyttade in, men ingen i familjen har sett honom. Förrän den här sommaren. Han har nämligen bjudit in delar av släkten och det börjar bli stökigt.
Är det dyrt med hållbarhet?
Veckans spaning handlar om pengar. För vi upplever att det har skett ett skifte när det gäller hållbarhet. Förr pratade man mycket om att hållbarhet var bra för att man kunde spara pengar: energieffektivitet och mindre spill till exempel. Känner du igen det? Väldigt få människor som vi pratat med på senare tid har haft besparingar som drivkraft för sitt hållbarhetsarbete.
Hållbarhet – att hålla längre
Polarbröds fabrik i Älvsbyn brann på söndagskvällen. Vi sörjer, Älvsbyborna sörjer, de anställda sörjer, kunderna sörjer. Det är inte bara det att Polarbröd alltid har funnits i våra liv; det är något stolt, ursvenskt och stabilt över alltihop.
Dags för den gröna sörjan
Du vet den där känslan, när man skjuter ut kajaken från stranden, drar ett djupt andetag och bara suger in hela världen i lungorna, hjärnan och hjärtat. Allt är stilla, allt är perfekt. Du sätter ned paddeln i vattnet och konstaterar att den skär genom ett grön sörja… ridå ned.