Känslan när man kliver av bussen eller tåget och traskar ut på fjället är oslagbar. Inte bara för att det är mäktigt i fjällen och man plötsligt känner sig väldigt nära naturen, men också för att allt man behöver för kommande veckan finns i ryggsäcken. Allt. Om något går sönder så lagar man det, om något tar slut använder man något annat i stället. Att minimera avfallet är givet eftersom man ju måste bära med sig även det.
Redan när barnen var små fick de packa sina egna ryggsäckar. I början packade de mest Pokemon-kort, någon snygg och synnerligen skrymmande spindelmannendräkt och en och annan plastgiraff, men snart hade de insett både vad de verkligen behövde och vad de orkade bära. De har blivit proffs med åren.
Hur ändrar man på en global ekonomi?
En kvinna som heter Ellen tänkte samma sak när hon gav sig ut på en ensamseglats runt jorden 2005: allt hon behövde i drygt 70 dagar fanns ombord på den där båten. Skön känsla. När hon kom hem igen pluggade hon ekonomi och insåg att den globala ekonomin skiljde sig monumentalt från hennes upplevelser på havet. I stället för att hushålla med det man har så är den globala ekonomin svårt beroende av att hela tiden plocka upp nya råvaror, tillverka, använda och slänga. Att det är ohållbart förstår vem som helst. Men hur ändrar man på en global ekonomi?
Ellen lät sig inte skrämmas av den frågan utan startade en stiftelse (Ellen MacArthur Foundation). Efter att ha pratat med experter och företagsledare insåg hon att det faktiskt borde vara möjligt att ändra på den globala härdsmälta som vi byggt upp. Istället för att utarma naturen på resurser är det möjligt att skapa ett cirkulärt system där material är i bruk så länge som möjligt och avfallet i möjligaste mån används som nya resurser. Precis som man skulle göra om man tillbringade en vecka på fjället, eller en ensamseglats runt jorden.
Det borde vara möjligt att få företags- och organisationsledare, kommun- och statschefer att sluta packa sina ryggsäckar med synnerligen skrymmande spindelmannendräkter helt enkelt. Men hur?
Företag och en cirkulär ekonomi
Cirkularitet kommer att vara en kritisk del i omställningen mot ett samhälle som inte utarmar jordens resurser, men det är viktigt att komma ihåg att det inte går att sätta likhetstecken mellan cirkulärt och hållbart. Många likställer cirkulärt med att återvinna eller återanvända, men det är så mycket mer än så. Cirkularitet handlar om att se över hela värdekedjan från design och resurseffektivitet till att hitta nya användningsområden för det oundvikliga materialspillet.
I tisdags höll Delegationen för Cirkulär Ekonomi en digital konferens, vilket blev en heldagsfest för oss på Greengoat. Under konferensen delade delegationens expertgrupper med sig av hur de arbetar med frågan på olika sätt och många spännande exempel lyftes fram. Allt från återanvändning och cirkulär design till normskifte och hur man bör implementera cirkularitet vid offentlig upphandling.
Något som genomsyrade samtliga diskussioner var att det finns ett behov av en tydlig definition. Behovet är så pass stort att Ellen MacArthur Foundation tagit fram ett cirkularitetslexikon (perfekt julklapp om man inte vill ge bort sig själv). Det måste även finnas ett övergripande systemperspektiv. Annars riskerar vi att gå i många fällor där vi antingen suboptimerar eller tvingas hantera olika rekyleffekter.
Ett bra exempel är när en produkt tillverkas av återvunnen plast men konstrueras på ett sätt som gör att den inte kan återvinnas i ett senare skede i livscykeln. Har producenten då bidragit till eller brutit den cirkulära kedjan? Här blir det tydligt hur viktigt det är att vi inte bara cirkulerar för sakens skull utan att vi kritiskt granskar processer ur ett större systemperspektiv och tittar på hela värdekedjan så inte målkonflikter skapas omedvetet eller att potentiella synergier inte nyttjas.
Räcker det med att ställa om?
Att bara ställa om till cirkulära affärsmodeller kommer inte göra att vi uppnår klimatmålen och når målen i Parisavtalet. Vi behöver behöver även bli smartare konsumenter. Visste du till exempel att vi i Sverige slänger i snitt 7,5 kilo kläder per person och år?
Ur ett livscykelperspektiv kan uppemot 80 procent av miljöpåverkan kopplas till produktionen av klädesplagget. Det blir därför extra viktigt att vi använder kläder länge genom att vårda och laga det eller ge bort det till någon annan när du ledsnar. I en undersökning av Fristads visade det sig att sju av tio svenskar är mer benägna att slänga trasiga plagg än att laga dem. Hur gör vi då med andra saker?
En kaffe och en stjärnskruvmejsel, tack!
Idag är det oftast billigare att köpa nytt än att laga. Det ger ett otroligt svinn! Men det är nog bara en tidsfråga innan det ställs högre krav på att producenterna gör det enklare att reparera produkterna. I Berlin finns det exempelvis redan öppna reparationsverkstäder. Där samlas människor inte bara för att ta en fika utan även för att laga saker och lära sig mer om både återbruk och reparation. En underbar idé!
För att en omställning till ett cirkulärt samhälle ska bli möjlig behövs en lagstiftning som gör det enklare och mer attraktivt för producenter att välja en cirkulär affärsmodell framför den traditionellt linjära. Vi behöver också en fungerande infrastruktur för både reparation och materialåtervinning samtidigt som kunskapen om hur vi förlänger livslängden på våra produkter utökas.
En annan viktig förutsättning är att man gör det enklare för konsumenterna att inte bara titta på pris och vad en produkt presterar utan också beaktar ett mer långsiktigt perspektiv. Här kan ett reparerbarhetsindex hjälpa konsumenterna att förstå hur lätt produkten är att reparera när garantitiden gått ut, hur lätt det är att få tag i reservdelar. På så sätt kanske fler kunder är villiga att betala ett lite högre inköpspris för en mer hållbar produkt, dels för att kostnaden blir lägre i längden och dels för att det är ett hållbart sätt att jobba.
Vi behöver helt enkelt lära oss att förstå hur vi packar våra ryggsäckar, och bara ta med oss det vi verkligen behöver. Byt ut plastgiraffen mot en stjärnskruvmejsel vettja.
Bilden kommer från dagens skridskoutflykt på Öjaren. För att vi tror att fler friluftsdagar gör att både kvalitet och livslängd ökar.
