Det är en grym konsert i Köpenhamn i helgen. Vi flyger dit! Knapp, knapp på datorn, flyget bokat, tur och retur. Billigt som tusan. Och så klimatkompenserar vi så slipper vi flygskammen också. Knapp, knapp på datorn: Solenergi i Indien, låter rimligt. Kostnad: 49,40, varav 9,88 i moms. Billigt som tusan. Jag får till och med ett diplom att dela i sociala medier. Billigt pris för att stärka det personliga varumärket.
Just det. Det är billigt som tusan att komma undan. Räkna bort momsen så går alltså 39,50 till solprojektet i Indien. Är det rimligt?
I Greengoat-stallet har vi varit helt emot klimatkompensation av flera skäl. Det främsta är förstås att det inte ger någon beteendeförändring; ingen minskning av vårt klimatavtryck. Vi kan bara betala oss fria och fortsätta som vanligt med gott samvete. Det är inte rimligt.
Så, varför har vi börjat vackla?
Jo, vi har en kund som jobbar med skärande bearbetning på en liten ort i västra Dalarna. Ägaren gör allt han kan för att minska sitt klimatavtryck. Vi har gått igenom värdekedjan, identifierat var företaget har sin största påverkan och han har diskuterat frågorna med sina viktigaste intressenter. Han har gjort läxan. Han har investerat, skruvat, bytt ut, valt nytt och valt bort, men för att bli helt klimatneutral skulle han behöva byta ut kommunens fjärrvärmesystem, alternativt bli självförsörjande på el och värme. En sådan investering skulle knäcka hans företag.
Han skulle kunna klimatkompensera för att bli klimatneutral. Alternativt inse att det inte går att bli klimatneutral just nu.
Ägaren har gjort vad han kan och han kommer att fortsätta skruva, förbättra och minska sitt avtryck där det går. Dessutom behöver vi ju investera i förnybar energi, skogsplanteringar och annat klimatpositivt här i världen. Det är anledningen till att vi vacklar i frågan.
Just nu läser vi på allt vi kan, pratar med folk och har bland annat möte nästa vecka med en lektor i energiteknik på Luleå tekniska universitet för att förstå mer.
Vad tycker du? Hjälp oss att tänka!
8 svar
Klimatarbetet handlar om att ha en hel buffé med alternativ. Att arbeta, som ni skriver om företagaren, med att skruva här och fixa där. Det handlar inte om ett eller noll. Det är en mängd åtgärder som i grunden handlar om transformation av teknik och beteenden. Klimatkompensation kan vara ett första steg, men ännu hellre det sista organisationen tar till när alla andra alternativ är genomförda. Det beror också på bransch. Konsulter med stort resande och i övrigt litet klimatavtryck kan behöva klimatkompensera mer än den mekaniska verkstaden. Tar organisationen till klimatkompensation som första åtgärd gäller att det är i väntan på andra åtgärder. Annars finns mycket riktigt en risk att nödvändiga beteendeförändringar inte sker. Klimatarbetet (liksom allt hållbarhetsarbete) i ett företag ska utgå från företagets resultaträkning. En affärskritisk analys behöver göras. Till viss del innebär klimatarbetet investeringskostnader, men i huvudsak påverkar klimatarbetet kostnadsidan positivt ( som finansierar helt eller delvis investeringar). Därför ska klimatkompensation ses som en sista åtgärd eftersom det ökar kostnaderna. Allt handlar i grunden om affärsmannaskap. Att vara innovativ i verksamheten, arbeta med verksamhets- och affärsutvecling i vardagen och sätta av resurser för en framtid som redan är här och innovera affärsmodeller som tar hänsyn till klimatfrågan och andra utmaningar. Ett bra exempel på företag som gör rätt är http://www.alverbacks.se/miljo/vara-miljoinsatser/.
Tack Johan, bra svar och intressanta tankar i tulpanföretaget. Där vill man ju köpa blommor! Jag håller med dig om att man måste göra sin läxa innan man går på klimatkompensation och att det i många fall kan vara en sista åtgärd för att kompensera för de delar man inte rår över. Det gäller bara att inte sluta försöka.
Tack för intressanta tankar kring tanken att kunna köpa sig fri. Om man fortfarande har fossila utsläpp (som ingår i den långa kolcykeln) går det inte att bli ”klimatneutral” eller ännu mindre ”klimatpositiv” som en del i näringslivet börjar tala om. Fossila utsläpp stannar kvar i atmosfären i 1000-tals år. Efter 1000 år är fortfarande 40 % av ens CO2-utsläpp kvar. Långlivad gas det där. Det går alltså inte att ”kompensera” för dessa utsläpp genom att plantera träd som inom 50–120 år eventuellt kommer att ta upp denna CO2 (den korta kolcykeln). Träden kan brinna upp eller råka ut för torka, eller i värsta fall sågas ned. Då faller hela idén. De träd och skog som idag växer behövs till 100 % för att ta upp våra tidigare utsläpp, vilka är på tok för stora för ett stabilt klimat. Vi har inte råd att släppa ut med fossil CO2, helt enkelt. Prio ETT bör vara att fasa ut det fossila illa kvickt!
Det enda sättet att ta bort CO2 av geologiskt ursprung är via geologisk lagring, s.k. CCS.
Om man vill plantera träd eller investera i förnybar energi bör man kalla det för vad det är: klimatinvestering eller klimatfinansiering – inte klimatkompensation.
Källa: Se figur 1 i Pierrehumbert (2014): https://epic.uchicago.edu/wp-content/uploads/2019/08/annurev-earth-060313-054843.pdf
Tack för uttömmande svar och mycket fakta i målet. Artikeln verkar väldigt lovande och har redan hamnat överst i läs-listan. En sak är iallafall säker – vi ska inte använda ordet klimatneutral.
Frågan är komplex, men i grunden är jag skeptisk till ”klimatkompensation” när det handlar om att betala sig fri med solceller i Indien eller träd i Uganda, typ. Känns mer som poserande godhetssignalering än faktiska åtgärder. Gillar ej heller begreppet ”klimatneutral” när det snarare uppnås med systemkompensationer än med åtgärder i egen verksamhet eller eget beteende. Knappast någon mänsklig verksamhet kan väl kalla sig klimatneutral – på riktigt! Rent teoretiskt skulle väl LKAB kunna kalla sig klimatneutrala utan att ändra sin verksamhet – bara man på något vis kunde koppla sitt namn till tillräckligt många planterade träd, vilket vore absurt! Som tur är ger man sig nu på verksamheten istället, både i gruvverksamheten och i vidare stålframställning. Kompensationssystemen har många svaga länkar, svårt med tillsyn, osäker hållbarhet (skog huggs ner och brinner upp), svårt att veta vad som skulle skett ändå etc – alltmedan utsläppen fortsätter oavkortat! Är kanske inget större problem att kompensationsmodeller får fortsätta som ett inslag – bara det inte görs till ett skäl för att slippa ändra sin verksamhet eller sitt beteende. Förändring på systemnivå drivs av åtgärder på systemnivå, som till exempel lagstiftning, ekonomiska incitament, kulturskapare och vägvisare (LKAB). Förändring på systemnivå drivs inte av avlatsbrev med vilka man kan köpa sig fri från synd – och fortsätta synda!
Tack för kloka tankar, Lennart. Jag håller med på alla punkter. Vi döper om klimatkompensation till klimatinvestering enligt @Erik Huss, och låter det vara grädde på moset – inte istället för att göra egna åtgärder. När bolag som LKAB satsar hundratals miljarder på omställning kommer det att göra skillnad. Det är hoppfullt! Men många stora företag klimatkompenserar för att bli ”klimatneutrala” har jag märkt. Ica till exempel: https://www.ica.se/hallbarhet/miljo/minskad-klimatpaverkan/. Och de gör det med, som de säger, stöd från Science Based Targets, FN och Världsnaturfonden.
NR 1: Klimatkompensation får inte vara ett sätt att köpa sig fri.
Det finns i grova drag två typer av klimatkompensation. De som förhindrar utsläpp av växthusgaser och de som tar bort växthusgaser ur atmosfären.
Den första är tex ett vindkraftverk som producerar förnyelsebar el i ett system där det finns fossil el det kan ersätta. Den andra typen kan vara tex CCS fabriker eller trädplantering där det inte funnits träd tidigare.
För mig måste det också vara projekt som kan bli av endast på grund av att någon vill klimatkompensera. Om tex en stat vill subventionera CCS teknik så förändrar det hela bilden. Om ett annat projekt är ekonomiskt lönsamt och skulle ske ända, kan det ju väl inte vara klimatkompensation? Det kan vara bra för klimatet, men det kan inte sägas vara klimatkompensation och säljas som detta.
Jag tror alla riktig insatta i detta har insett att vi kommer behöva jobba med att ta bort befintligt koldioxid ur atmosfären, nu och på sikt, för att bli hållbara och för att nå Parisavtalets mål. Innan olika typer av CCS, BIO-CCS mm kommer vara ett ekonomisk gångbart alternativ kommer vi att behöva använda lösningar som bygger på naturen. Nu finns det ett svenskt certifierat projekt som bygger på att förstärka den svenska produktionsskogen tillväxt och därigenom binda mer CO2. Detta skulle inte ske utan insats från de som vill klimatkompensera. Mer info på http://www.theforestsolution.se
Det behövs trovärdiga projekt och certifiering. Klimatfrågan är mycket en rättvisefråga. En del projekt som säljs som klimatkompensation har kanske handlat mer om stöd till utveckling i länder på södra halvklotet. Det är viktigt att klimatkompensation är något som inte skulle blivit gjort utan de som vill kompensera och vill se till att det händer. Blir något gjort ändå kanske det är bra för klimatet, men inte klimatkompensation. Det kan ju vara ett väldigt lovvärt projekt.
Som sagt tidigare här, hur duktiga vi än är, så kommer vi göra något avtryck på klimatet. Eftersom vi är i en dålig situation just nu så behöver vi kanske vänja oss vi tanken att kompensera för det som vi som vi aldrig kommer, genom åtgärder kunna ta bort. Jag brukar tänka att om jag dör så är det bästa att jag frystorkas ute i naturen på vintern och naturligt mumifieras. Det ger Inga eller små utsläpp!
Som företag, organisation eller privatperson gäller det förstå sitt klimatavtryck, göra åtgärder för att minska det och sedan ev “ta bort” det man ännu inte lyckats ta reducera.Använd då någon form av klimatkompensation/Carbon removal/Accelererad kolsänka/Klimatinvestering/… “kärt” barn har många namn.
Kort sagt, gör läxan först! ANALYS, ÅTGÄRDER sen eventuellt klimatkompensera det som ännu återstår.
Bra uttryckt på engelska: Do your best, remove the rest!
Klimatkompensation kan också vara ett hjälpmedel som ger hopp om att resan är möjlig!
Det kan för tex en privatperson och säkert för vissa företag ses som en mycket svår uppgift att nå en hållbar nivå. Ta en medelperson i Sverige. Utsläpp ca 10 ton CO2e årligen.
Sluta åka bil helt och hållet och sluta flyg. Då är du nere på 6-7 ton. Förändra dina konsumtionsmönster eller matvanor kraftigt. Minska din boyta! Det kommer nog för det flesta kännas som en väldigt jobbig resa att nå hållbar nivå på kanske 1.5 ton årligen.
Kan den resan smörjas upp med lite klimatkompenserande åtgärder medan man ställer om i tankar och åtgärder, som på lite sikt gör att personer ser möjligheten att lyckas, då är det superbra!
Sammanfattningsvis tror jag att vi måste använda alla vapen i arsenalen för att klara av detta. Klimatkompensation som är äkta, trovärdig och förhoppningsvis certifierad kommer vara ett viktigt sådant verktyg. Dock skall man alltid först göra läxan. Det kommer finnas några som glömmer det, men sådan är världen. Några måste gå före.
Som sagt NR 1: Klimatkompensation får inte vara ett sätt att köpa sig fri. Men äkta klimatkompensation kommer vara ett viktigt verktyg på resan.
Tack för ditt svar, Erik! Jag gillar tanken på att klimatprojekt skulle kunna vara ett verktyg som hjälper människor att få tillbaka/ behålla tron på att det är möjligt att vända utvecklingen, att det inte är kört. Det är kanske det viktigaste av allt, för när man anser att det redan är kört är det nog lätt hänt att man slutar försöka. Men det är en balans. Så länge man inte ser klimatprojekt som ett sätt att köpa sig fri är det nödvändigt och bra. Precis som du säger: vi behöver alla vapen i arsenalen.