Jag spikade ihop ett bihotell härom helgen. Det ska bli en liten blomsteräng i den gamla karpdammen också. För man vill ju hjälpa bina så mycket det går. Många har insett att bina ligger risigt till men handen på hjärtat: hur mycket koll har vi på varför de behöver stöd i livet, och varför vi behöver lägga så mycket fokus på biologisk mångfald generellt just nu? Och om vi inte har koll på det – hur kan det komma sig?
I oktober 2010 kom världens länder överens om en strategisk plan för biologisk mångfald. FN-toppmötet hölls i Nagoya, som ligger i Aichi-prefekturen. De 20 mål man kom överens om kallas därför Aichi-målen för biologisk mångfald och skulle uppnås till 2020. Känner du till dem?
Uppbyggnaden liknar Agenda 2030 med huvudmål och delmål. Det finns 20 Aichi-mål och 60 delmål. Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen visar i sin färska rapport att Sverige inte lyckats nå ett enda av dessa mål och endast fyra av de 20 målen har nått någon form av framgång.
Varför känner vi inte till Aichi-målen?
Det går inte så bra således och jag kan inte låta bli att grubbla på varför. Kan det vara för att vi inte vet vad de handlar om?
Absolut, vi vet att djuren trängs undan i samma takt som vi breder ut oss, att plasten håller på att ta över haven och att massfiske och försurning hjälper till att förstöra ännu mer, men varför känner vi inte till räddningsplanen lika bra som vi känner till Agenda 2030?
Jag tror att svaret ligger i kommunikation, eller bristen därav och att det är så förbaskat krångligt. Aichimål nummer ett lyder: Senast 2020 ska människor vara medvetna om värdena för biologisk mångfald och känna till de steg de kan vidta för att bevara och använda den hållbart.
Ett gäng bihotell och en och annan blomsteräng kommer inte att göra jobbet, det förstår alla, men vi gör ju vad vi kan i vårt famlande. Finessen med Agenda 2030 är att ramverket är enkelt att använda, det finns riktlinjer och hjälpredor för hur man kan koppla målen till sina affärsmål och därmed används det. Och med kommunikationen följer medvetenhet, kunskap och framdrift. Ecogains rankning av biologisk mångfald konstaterar att det bara är ett företag i Norden och Baltikum som använder Aichi-målen i sin rapportering, nämligen Ørsted, men även denna förebild har bara nämnt dem helt kort.
Att krångla till det ger ingen framdrift
Vad hade varit en bättre bild till detta inlägg än de 20 Aichi-målen? Glöm det. För att över huvud taget få använda de framtagna logotyperna behöver man läsa igenom ett sex sidor tättskrivet dokument och därefter skriva på ett kontrakt. Man ska verkligen vara motiverad för att komma dit och det finns massor av möjligheter att göra fel. Är det konstigt att vi inte känner till Aichi-målen? Är det konstigt att vi inte vet hur vi ska bidra till dem?
Det pratas mycket om FN:s klimatkonferens COP 26 som ska hållas i Glasgow i november. Och det är bra eftersom det driver klimatfrågan framåt, ökar fokus, intresse och engagemang. Varför talar vi inte om FN:s toppmöte om biologisk mångfald COP 15 i oktober? Mötet ska hållas i Kunming, Kina och ambitionen är att uppdatera planen med mer mätbara mål och tydligare koppling till Agenda 2030. Intresset borde vara glödhett.
Kan vi hjälpas åt att lyfta frågan?
