Vi utlovade lite reflektioner kring Uppdrag Gransknings reportage i vårt inlägg om EU:s nya lagförslag, så här kommer några tankar om KAVAT, med både ris och ros.
När Ragnar Karlsson grundade skoföretaget Ymer i Kumla år 1945 tillverkade bolaget barnskor åt andra varumärken, men på 1960-talet beslöt sig Ragnars son att det var dags för egen tillverkning. Namnet KAVAT kom inte förrän 2007, och namnet härstammar från familjens tax Kajsa-Kavat. Nischen barnskor fortsatte i Ragnars anda och många svenska barn har tagit sina allra första steg i ett par KAVAT-skor.
Ragnars ledord var ”ingen jävla skit”, men Uppdrag Granskning visar en rätt smutsig bild av arbetsförhållandena och ersättningsnivåerna på fabriken i Bosnien, med anställda som inte kan leva på sin inkomst och som tvingas arbeta övertid många timmar i veckan av rädslan för att annars förlora jobbet.
Flytt till Bosnien men det svenska arbetssättet lämnades kvar i Kumla
Det hela började för drygt tio år sedan då Skofabriken KAVAT valde att flytta sin produktion från Kumla till Bosnien. Det handlade, enligt vd Magnus Ericson, om något betydligt större än att enbart byta produktionsenhet. Företaget upplevde brist på duktig arbetskraft och dessutom hade de en stark koppling till Bosnien. KAVAT fick bistånd från Sida för att de skulle överföra ett svenskt arbetssätt vad gäller arbetsetik och arbetsmiljö och skapa arbetstillfällen i Bosnien. Och det är just på den här punkten som företagets ledord inte riktigt verkar överensstämma med verkligheten.
Enligt den bosniska fackföreningsrörelsen för textil, läder och gummi behöver en familj som består av två vuxna och två barn, tjäna minst 12 000 kronor i månaden för att klara sig. Enligt de uppgifter som Uppdrag Granskning tagit fram tjänar arbetarna på KAVAT-fabriken ungefär 2 500 kronor brutto i månaden. De anställda arbetar alltid den första lördagen i månaden och utöver det blir det många timmars övertid, vilket gör att vissa kommer upp i en nettolön på cirka 3000 kr i månaden. Magnus Ericson säger att företaget betalar löner som är över minimilöner och att de gör sitt bästa för att vara en bra arbetsgivare. I sina svar på Uppdrag Gransknings reportage skriver KAVAT att Snittlönen inklusive förmåner snarare uppgår till nära 5 000 svenska kronor netto i månaden. Förmånerna inkluderar en varm måltid om dagen och transport med buss till och från fabriken.
I reportaget får den bosniska direktören Smail Sabic frågan om han tycker att man ska kunna leva på sin lön om man arbetar heltid på KAVAT. Svaret tycks inte vara självklart; det dröjer länge innan han till slut svarar att han anser att det absolut går att klara sig i Bosnien så länge man är två i hushållet som arbetar. Man kan konstatera att det inte skulle fungera om båda i hushållet arbetar på KAVAT däremot. Utöver att förse sina anställda med en lön, som enligt honom själv är rimlig, så menar Smail att KAVAT gör mycket mer för sina arbetare. Varje år anordnas ett julfirande där man har en tomte och delar ut julklappar till arbetarnas barn.
Utnyttjar man ett redan trasigt system?
I reportaget intervjuas Akir Latić, en ung student som till skillnad från många andra unga människor valt att inte lämna landet. På den anrika textilskolan i Sarajevo där Akir studerar har antalet studenter minskat från 900 till 280. Det är ett oroväckande tecken på att Bosnien, likt Moldavien, genomgår en så kallad ”brain-drain” där många duktiga människor lämnar landet i brist på hopp om ett anständigt liv.
I Uppdrag granskning framkommer det att den bosniska staten under flera år har gått in med skattelättnader för utländska företag. Det har knappast kommit de bosniska KAVAT-arbetarnas till godo. Smail Sabic nämner att det har kommit krav från den bosniska staten på att lönerna ska höjas med över 30 procent. Förändringen kommer inte att lyfta upp lönerna till den nivå där en heltidsanställd klarar sig i Bosnien, men förhoppningsvis förändras den bosniska textilindustrin i rätt riktning. Nuvarande och tidigare KAVAT-anställda berättar att det är mer regel än undantag att människor i Bosnien måste ta dyra lån för att klara sig. KAVAT påstår å andra sidan att deras låga personalomsättning talar emot påståendet om att lönerna skulle vara för låga och arbetsvillkoren för dåliga. Reportaget vittnar dock om en utsatthet där människor inte ser några andra möjligheter till arbete. Är man dessutom skuldsatt är ju den låga lönen trots allt mer än ingenting alls.
Lyft gärna det ni gör bra men var transparenta med era utmaningar
KAVAT har meddelat att man tar uppgifterna som framkommit i Uppdrag granskning på stort allvar men att man också anser att skildringen inte stämmer helt överens med verkligheten. Alla svar kring reportaget finns att läsa på KAVATs hemsida. Företagets VD, Magnus Ericsson, berättar att han anser att det är bra att KAVAT granskas eftersom det medför till att företaget kan bli bättre. Han är även medveten om att företaget behöver bli tydligare i sin kommunikation för att inte vilseleda kunder och konsumenter. Exempelvis så behöver det förtydligas att det är de 35 personerna som är anställda på företaget i Sverige, som omfattas av kollektivavtalet, och inte de 130 som arbetar på fabriken i Bosnien.
Slutligen: rosor till KAVAT
KAVAT är långt ifrån ensamma om att brottas med svårigheterna att säkerställa att hållbarhet genomsyrar hela värdekedjan. Att textil- och lädermarknaden är extremt konkurrensutsatt är ingen hemlighet och betyder att kunderna inte är beredda att betala för någon som helst kostnadsökning. Att hålla sig till lagar och regler i det land man verkar i kan därmed kännas rimligt. Hela branschen och synen på vad kläder och skor ska kosta behöver förändras. Vi hoppas att EU:s nya lagförslag om företags ansvar i värdekedjan kan hjälpa till på den vägen.
När vi hjälper våra kunder med deras hållbarhetsarbete är kommunikation en viktig del; dels för att goda exempel fungerar som inspiration för andra, och dels för att företag som är transparenta med sina utmaningar upplevs som betydligt mer trovärdiga. KAVATs leverantörskarta är riktigt bra! Här får man veta var i världen företagets leverantörer finns, vad de tillverkar, hur många anställda de har och mycket mer.
Att ha koll i sina värdekedjor är inte helt enkelt, men det kommer att bli helt nödvändigt och vi behöver hjälpas åt att sprida goda exempel. Har du några bra exempel att dela med dig av? Berätta för oss!
