Det är första gången det händer – att jag får ett sms mitt i natten av SOS Alarm som varnar allmänheten för att gå ut på grund av regnmängderna. Skolstarten i Gävle skjuts upp, bussar ställs in och människors källare fylls med vatten. Jag drar inga stora växlar på det, väder varierar, men visst börjar man fundera.
Vi är ju rätt förskonade från extremväder i Sverige. Kanske är det därför som svenskar är mindre oroade över klimatförändringarna än andra. Enligt enkäten som Global Commons Alliance tagit fram tillsammans med Earth4All and FAIRTRANS är oron minst i rika industriländer.
Diskussionerna har gått varma på kontoret och vi försöker förstå varför vi inte är mer oroade i det här landet, men kanske är det helt enkelt så att vi inte känner det i kroppen. Vi ser det på TV och läser om det, men vi har inte behövt fly eller stanna inne på grund av översvämningar, stormar och andra förödelser. Vi fattar helt enkelt inte och då blir det lättare att avfärda.
Går det fortfarande att tvivla på klimathotet?
Plockar upp det senaste numret av tidningen Fokus. De har ägnat nio sidor åt att slå hål på medias rapportering av IPCC-rapporten och ”alarmisternas” profetior. Ryggmärgsreflexen säger mig att sluta prenumerera, men det är intressant att veta hur de resonerar, de som tycker att vi inte ska ta till storsläggan för att rädda klimatet.
Vi håller åsiktsfriheten högt här i stallet, men går det ens att ifrågasätta det akuta i vår situation just nu? Behöver vi inte storsläggan? Vad säger du? Vi är nyfikna på riktigt.
Vi träffar företagsledningar, organisationer, kommuner och regioner varje dag som lägger stor energi på att bli mer hållbara. Det finns liksom inget tvivel hos de flesta att klimathotet är på riktigt. De vill ta sitt ansvar. Imorgon åker vi till Västerås och träffar 13 vd:ar som tar sitt ansvar i klimatfrågan och ska utforska hur de kan göra störst nytta. Det ger hopp!
Behöver vi känna klimatförändringarna för att förstå dem?
Det var som sagt första gången jag vaknade av en varning till allmänheten (VMA) på grund av stora vattenmängder, men det var antagligen inte den sista. Jag torkar upp vatten i källaren och inser samtidigt att jag kommit lindrigt undan. Jag lider verkligen med alla som fått sina hus och källare översvämmade, men någonstans tänker jag att det kanske inte enbart är av ondo att vi får en föraning om vad extremväder kan göra. Vi behöver känna av effekterna i kroppen för att ta det på riktigt allvar.
Väder är väder, men det är definitivt kännbart.
