Många av oss kan säkert inte minnas när vi senast åt någon annan fisk än lax, torsk eller sill. I Sverige äter vi mer fisk än det globala genomsnittet, men mycket av vår konsumtion koncentreras till ett fåtal arter och hela 72 procent kommer från importerad fisk som oftast färdats en lång väg innan den landar på våra tallrikar.
Hur ser det då ut med de resterande 28 procenten? När det kommer till näringsrik mat från hav och sjö så har Sverige stora resurser, men även det svenska yrkesfisket har tyvärr blivit allt mindre diversifierat. Historiskt sett har svenska yrkesfiskare varit duktiga på att även tillvarata mindre fiskarter såsom mört, löja och braxen. Men då dessa inte anses vara kommersiellt gångbara längre så slängs de ofta tillbaka i vattnet, vilket skapar obalans i ekosystemen.
Går det att skapa god mat av bifångst?
När Axfoundation upptäckte att insjöfiskare i Mälaren och Vänern fick upp stora mängder bifångst till gösfisket, så initierade de projektet Resursfisk tillsammans med Länsstyrelsen Stockholm. Målsättningen var att skapa en produkt som inte bara var god och hållbart producerad utan även baserades på underutnyttjade fiskarter från det lokala insjöfisket. Detta resulterade i braxenfärsen som nu serveras inom storkök och restauranger runtom i Stockholmsområdet. Att identifiera en outnyttjad resurs och skapa en hållbar produkt som fungerar på den svenska marknaden är helt i linje med den svenska livsmedelsstrategin, men hur hållbar är braxenfärsen egentligen?
Det var här jag kom in i bilden. Under hösten 2020 kontaktade jag Axfoundation för att fråga om det fanns en möjlighet att tillsammans utforma ett examensarbete kopplat till livscykelanalys. I måndags presenterade jag resultatet av examensarbetet på KTH och nu hoppas jag att flera företag ska få upp ögonen för livscykelanalys och se vad det kan bidra med i ett hållbarhetsarbete.
Syftet med mitt examensarbete var att utvärdera om braxenfärsen var en miljömässigt hållbar proteinkälla genom att utföra en livscykelanalys (LCA).
Livscykelanalys på braxenfärs
Utifrån resultatet kan man i sin tur identifiera vilka delar av systemet som har störst miljöpåverkan, vilket var något Axfoundation ville få bättre förståelse för. Eftersom produktionen av braxenfärsen fortfarande är väldigt ny så analyserades även andra potentiella scenarion där vi införde förändringar i delar av systemet. I det första scenariot så skickades braxen till Kalix där det i dagsläget finns en produktionsanläggning för en liknande produkt och i det andra scenariot så tittade vi på hur mycket den potentiella miljöpåverkan skulle öka om man införde ett riktat fiske på braxen.
För att samla in data och få en bättre förståelse för hela livscykeln så samarbetade jag mycket med en yrkesfiskare vid Mälaren och Ekofisk i Stockholm. Jag fick bland annat följa med och se hur fisket av braxen går till. Det som förvånade mig mest var hur mycket som faktiskt är bifångst och att fiske med bottengarn är väldigt skonsamt för all fisk som släpps tillbaka. Det är oerhört viktigt att verkligen förstå systemet som ska modelleras och ge rätt förutsättningar när resultatet sen ska analyseras. LCA är ett verktyg som verkligen kan ge viktiga och konkreta insikter och hjälpa företag att rikta hållbarhetsarbetet åt rätt håll.
Hur var det nu med braxenfärsen?
Resultatet från mitt examensarbete visade att braxenfärsen har en låg potentiell miljöpåverkan jämfört med många andra animaliska proteinkällor och att enbart baljväxter presterar likvärdigt eller bättre. Förutom goda kunskaper inom LCA så tar jag även med mig att det finns många hållbara lösningar runt omkring oss här i Sverige bara vi öppnar ögonen och ger nytt ljus på de resurser vi har men inte utnyttjar.
//Katja
