Tänk om du kunde gå in i en matbutik och veta att allt som fanns där var bra för både hälsa, miljö och den som producerat varan. Alltså, om någon redan gjort den analysen åt dig. Vilken dröm!
Det var Johannes Cullbergs idé när han startade sin livsmedelskedja Paradiset 2014. Istället för att varenda kund skulle behöva lusläsa innehållsförteckningen på varje produkt och fundera över om det är bättre att köpa ekologiska apelsiner från Marocko eller konventionellt odlade apelsiner från Sicilien kunde du lita på att allt i hela butiken var genomtänkt. När vår Katja bodde i Stockholm var det där hon handlade.
Pandemin satte tyvärr käppar i hjulet för Paradiset, men Johannes har köpt tillbaka varumärket och förhoppningsvis återuppstår konceptet i ny tappning snart. Den svarta listan finns i alla fall kvar, där Paradiset har listat alla tillsatser som de själva dissade. Det är tillsatser som de flesta konsumenter inte känner till, men som knappast behövs för att laga god mat.
Paradiset ville helt enkelt göra det lätt för konsumenter att göra rätt.
Kan klädindustrin gå i Paradisets fotspår?
Förra veckans blogginlägg handlade om ett lagförslag som kan leda till att alla stora modehus som gör affärer i New York måste ta ansvar för sin påverkan i leverantörskedjan. Vi hoppas att lagförslaget går igenom och börjar även fantisera om att något av de stora modehusen blir inspirerad av Paradiset. Vore det inte befriande att gå in i en butik och veta att alla plagg är tillverkade av etiskt och miljömässigt bra material, att varenda människa i leverantörsledet har schyssta arbetsvillkor och en lön som går att leva på, att det inte sker skövling eller skadliga utsläpp på vägen och att kläderna håller länge och går att laga? Det låter rimligt, och samtidigt som en utopi.
Parisavtalet versus Paris Fashion Week
Var 2021 året då världen äntligen pratade mer om Parisavtalet än om Paris Fashion Week, eller är det bara vi som är blinda och döva? Det känns iallafall som om den största snackisen inte nödvändigtvis handlade om vilken nyans av bensin som skulle bli årets mest trendiga höstfärg, utan mer om klädindustrins hållbarhetsarbete, eller snarare bristen på det… Det blev också vanligare bland vissa klädföretag att förse sina kunder med information om vilken klimatpåverkan det potentiella inköpet har; information som förhoppningsvis kan hjälpa kunden att fatta ett mer hållbart beslut.
Sheep Inc är ett företag som valt att använda sig av NFC-taggar (Near field communication), en teknik som idag är kompatibel med i stort sett alla telefoner. Tekniken bygger på att information lagras i ett NFC-chip och att den som vill ta del av den informationen enbart håller sin mobiltelefon över chipet Det är samma typ av teknik som används om du någon gång låst upp ett hotellrum med hjälp av en digital nyckel som skickats till din mobil.
Genom att sätta en NFC-tagg på tröjärmen har Sheep Inc gjort det möjligt för kunderna att enkelt följa värdekedjan och ta del av plaggets koldioxidavtryck. Utöver det visas även materialets ursprung samt hur mycket vatten och vilka produktionsmetoder som använts vid tillverkningen. Du får även upp namnet på det får vars ull använts för att tillverka tröjan. Ett praktiskt sätt att informera om miljöpåverkan samtidigt som man påminner om att det är levande djur inblandade.
Transparens och ansvar
Det danska varumärket Ganni har istället valt att använda sig av systemet Provenance där man får information om plaggen på företagets webbsida. Men först ut med att ta fram en hållbarhetsförteckning som påminner om den vi är vana att se på livsmedelsprodukter var det amerikanska skoföretaget Nisolo. Så här lyder deras motivering till lanseringen, ”We all know that without transparency, there can be no accountability. Without accountability, there can be no change. Said in another way, without greater transparency, the fashion industry can’t change” .
Ska varje konsument vara expert på alla steg från att ett får klipps till att du har en färdig ulltröja i din hand? Det kan väl inte vara för mycket begärt att leverantörerna gör den analysen åt oss? Alla hållbarhetsförteckningar borde göra det möjligt för konsumenten att bedöma både produkten och varumärket.
När vi förstår vilken påverkan plaggen har har vi ju en rimlig chans att göra förändringar som inte bara känns bra i hjärtat utan också driver utvecklingen i rätt riktning.
