”Ingen jävla skit”, sa Ragnar Karlsson från Kumla, han som grundade skoföretaget som senare fick namnet KAVAT. Det som var Ragnars ledord för 77 år sedan används fortfarande som KAVAT:s varumärkeslöfte, men verkar ha blivit lite kantstött enligt Uppdrag Granskning, som grävt fram ganska mycket skit, rent ut sagt. Det gjorde de också om smutsigt stål ett par avsnitt innan. Båda avsnitten handlar om mänskliga rättigheter, och brist på kontroll i värdekedjan.
Tittarna blir väl egentligen inte så förvånade över oegentligheterna. Att medarbetare och miljö utnyttjas i andra länder sänder inga direkta chockvågor över världen och snart är de underbetalda bosniska skotillverkarna glömda, liksom arbetarna och de boende invid nickelgruvan i Guatemala.
För det är ju så det fungerar så länge det enda målet för företag är att generera maximal vinst åt sina aktieägare. Då får E:et och S:et i de så kallade ESG-kriterierna stryka på foten. Alla förstår att det är svårt att ha full kontroll i sina globala värdekedjor.
(Med risk för att sparka in öppna dörrar så står ESG för Environmental, Social and Governance, alltså miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning. ESG-kriterier används av investerare för att bedöma ett företags produkter och tjänster bidrar till en hållbar utveckling).
Hur stort ansvar ska företag egentligen ta?
Frågan har stötts och blötts länge, men förra veckan kom till slut ett förslag från Europakommissionen som fått namnet Proposal for a Directive on corporate sustainability due diligence. Kommissionen är tydlig med varför förslaget är nödvändigt:
“Hållbarhet är förankrat i EU:s värderingar och företagen visar ett engagemang för att respektera mänskliga rättigheter och att minska sin påverkan på planeten. Trots detta är de alltför långsamma med att integrera hållbarhet, och i synnerhet mänskliga rättigheter och miljömässig granskning i sina processer för företagsstyrning.”
Det duger alltså inte längre att enbart fokusera på maximal vinst åt aktieägarna. Företag förväntas även ha koll på såväl mänskliga rättigheter som miljöfrågor i hela sin värdekedja. Förslaget är att företag och organisationer ska:
- integrera due diligence i sin styrning
- identifiera faktisk eller potentiellt negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö
- förebygga och mildra potentiella effekter
- få ett slut på eller minimera faktisk påverkan
- upprätta och upprätthålla möjlighet att rapportera oegentligheter
- följa upp effektiviteten av due diligence-policyn och de åtgärder som utlovas
- kommunicera hur man arbetar med due diligence offentligt
Det betyder också att det inte heller räcker med att följa lagen i de länder man verkar i. Som europeiskt företag förväntas du faktiskt bidra till en hållbar utveckling, oavsett var i världen produktionen sker. Och ansvaret gäller rakt igenom din leverantörskedja.
Vad händer nu?
Förslaget läggs nu fram för Europaparlamentet och rådet för godkännande. När det har antagits får medlemsstaterna två år på sig att införliva direktivet i nationell lagstiftning. Kravet på due diligence avseende miljö och mänskliga rättigheter i värdekedjan kommer alltså inte att träda i kraft imorgon, men det är definitivt på gång, och till dess att det träder i kraft kommer vi att se fler granskningar, reportage och artiklar. Även om konsumenterna kanske glömmer arbetarna i Bosnien och gruvarbetarna i Guatemala idag, kommer fokus på frågan att leda till att det blir skillnad imorgon.
Vi jobbar mycket med att vägleda våra kunder i den här frågan, för att säkerställa kontroll i värdekedjan. För det handlar inte bara om att undvika att Uppdrag Granskning knackar på dörren; utan om om att ansvar måste in i själva synen på företagande. Förutom att man sover bättre, kommer det också att löna sig.
Uppdrag Gransknings reportage om KAVAT och stålindustrin är två mycket tydliga exempel på bolag som behöver se över sina verksamheter för att leva upp till det nya förslaget – stålbolagen i leverantörsledet och KAVAT i egen verksamhet. Det finns förstås mängder av andra exempel, eftersom det ju är väldigt svårt att ha koll på allt, överallt. Det vi tycker är positivt med förslaget är att företag som tar ansvar och vill mer än att maximera vinsten till varje pris, äntligen blir standard.
Vi kommer att fortsätta följa denna utveckling genom att lyfta de två nämnda Uppdrag Granskning-reportagen i skenet av det nya due diligence-förslaget och lyfta goda exempel, men det kommer i senare inlägg.
