”Klimatet behöver kritiker”, skriver journalisten Mats Edman i en krönika i tidningen Fokus. Motvallskäringen i mig blir lite glad av rubriken, hoppas att han kanske har tänkt ett steg till och kräver lite spänst av läsaren, lite utmaning. Tyvärr hade krönikan ingenting med vare sig spänst eller fler tänkta steg. Tvärt om. Det var bara ytterligare ett inspel i den (tack och lov) allt tröttare kören av människor som argumenterar för att vi inte behöver ha så bråttom.
Klimatet behöver inte kritiker. Klimatet behöver ingenting. Det är människor, djur och planet som behöver något, och detta något har väldigt lite med Mats Edman att göra. Vi behöver fler människor som ser vad som håller på att hända, som rasar och som gör något åt det, vi behöver företag som ser över sin påverkan och agerar där det gör störst skillnad, vi behöver regeringar som ställer krav på handling, vi behöver ägare, banker och investerare som ställer krav på transparens och åtgärder, vi behöver fler kurvor som går nedåt, inte uppåt. Det är vad vi behöver.
Det saknas inte kunskap eller berättelser från verkligheten. Jag läste precis en rapport av Tamma Carleton, forskare på University of California som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS. Hon beskriver att 59 300 självmord bland bönder i Indien de senaste 30 åren går att koppla till klimatförändringarna. Vilken otroligt tydlig bild av hur miljö, ekonomi och hälsa hänger ihop.
Och sådana berättelser finns det många av. Läs Åtta steg mot avgrunden av Jonathan Jeppsson om du vill ha fler. Ingen upplyftande läsning, men den botar definitivt alla tankar på att det eventuellt inte skulle vara bråttom. Jag lånar gärna ut min.
Vilket muntert blogginlägg det här inte blev… Men som sagt, tonerna från den trötta kören av människor som tycker att vi kan vänta med handling, blir allt svagare. Länder, regeringar, banker, investerare, ägare och företagare har börjat agera med kraft. Vi träffar engagerade ägare, företagsledare och medarbetare varje dag som vill jobba för verklig förändring, förstår att det är bråttom.
Det är hoppfullt.
