I fredags ringde en journalist från en av våra största affärstidningar som ville veta ”varför små och medelstora företag ska jobba med hållbarhet”. Han skulle skriva en artikel om det. Alltså varför SME-bolag ska jobba med hållbarhet, inte hur de ska jobba med frågan.
I samma veva fick vi ett samtal från ett mellanstort svenskt företag, vars största kund nu kräver vetenskapliga klimatmål av alla sina leverantörer, stora som små. Det är ett hyfsat stort gap mellan att fundera på varför man ska jobba med hållbarhet och att sätta vetenskapliga klimatmål.
Det är där vi står just nu. De stora företagen börjar ta hållbarhetsfrågan på stort allvar, medan flera små och medelstora företag inte har hittat till startgroparna ännu. Det är inte konstigt, för många av de stora företagen ägnat lång tid att förankra hållbarhetsarbetet internt, utan att involvera leverantörerna. Dessutom finns gapen överallt, inte minst i media.
Härom dagen levererade till exempel SVT Rapport ett långt och förfasat inslag om oljejättarnas vinster. Tre minuter senare kunde man i samma program beskåda ett gulligt reportage från Lit i Jämtland där ungdomar visade upp sina epatraktorer (läs: dieselmonster) i samband med ett uppskattat rally. Kopplingen mellan oljejättarnas vinster och vår omfattande efterfrågan på deras produkter lyser helt med sin frånvaro.
Nya direktiv för hållbarhetsrapportering
I EU pågår arbetet med att ta fram ett nytt direktiv för hållbarhetsrapportering (CSRD, som ersätter NFRD) för fullt. Det kommer att bli krav på transparens, på dubbel materialitet, tredjepartsgranskning, strukturerad riskhantering, klimatredovisning och mycket mer.
De företag som lever upp till minst två av dessa punkter omfattas av direktivet:
- Mer än 250 anställda
- Mer än 40 miljoner Euro i nettoomsättning
- Mer än 20 miljoner Euro i balansräkning
Direktivet kommer att träda i kraft från och med räkenskapsåret 2023. Små och medelstora företag omfattas alltså inte av direktivet, men med tanke på att kraven skruvas åt för de större bolagen, kommer de att begära in data från sina leverantörer. Katten på råttan, råttan på repet. Eric Lindholm, ansvarig för ESG-rapportering på Ericsson, kommenterar det nya direktivet så här till Aktuell Hållbarhet:
”Det blir nu väldigt tydligt att hållbarhet förväntas vara en helt integrerad del av bolagens affärsmodell och att hållbarhetsaspekter ska genomsyra allt ifrån strategi och vision, till bolagsstyrning och riskhantering.”
Varför jobba med hållbarhet då?
Där är alltså de stora företagen, i full färd att integrera hållbarhet i sina affärsmodeller. Deras leverantörer behöver snabbt ta sig till startblocken för att fortsätta vara relevanta partners till sina kunder. Gapet får inte bli större. Det måste minska.
När vi får frågan om varför man ska jobba med hållbarhet som företag brukar vi lista tre möjliga svar:
- För att man måste – det är en överlevnadsfråga
- För att man vill – när man vill göra något åt de planetära och sociala utmaningar mänskligheten står inför
- För att det finns pengar att tjäna – att ligga i framkant i hållbarhetsfrågan är definitivt en konkurrensfördel.
Vi hade en intensiv workshop med Sandvikens Kommuns Näringslivskontor igår (bilden i inlägget kommer därifrån) där en av deltagarna plötsligt utbrast: för att vi ska få de små och medelstora bolagen att börja tänka hållbarhet måste vi ju prata lönsamhet, inte pekpinnar. Såklart!
Och ja, det spelar egentligen ingen roll vilken drivkraft man har som bolag. Det viktiga är att vi slutar fråga OM vi ska jobba med hållbarhet.
Det är hög tid att ta sig till startgroparna.
