När jag la mig igår kväll så tog jag för givet att larmet på min telefon skulle väcka mig i morse. När jag duschade tog jag för givet att det inte bara skulle komma vatten när jag vred på blandaren, utan även att det skulle vara varmt. När jag tog spårvagnen in till centrala Göteborg tog jag för givet att tåget jag skulle åka med skulle komma i någorlunda tid och att någon höll koll på att vi inte krockade med andra tåg. Och när jag satte mig på dagens café tog jag för givet att det fanns wifi så jag kan kunde koppla upp datorn och följa sändningarna från Almedalen.
Tack och lov så var det enbart det sista som inte gick att ta för givet idag, men en internetdelning från telefonen senare så var det löst. Att sköta värmeverket som fixar varmvattnet eller köra spårvagnen hade varit en betydligt svårare uppgift, åtminstone för mig.
Det slår mig att det nog hade varit svårt för ett samhälle att fungera om den här generella tilliten till vår omvärld inte existerade. Om jag inte hade litat på att andra människor gjorde vad de förväntas göra, så att jag får förutsättningar att göra vad som förväntas av mig så hade min dag troligtvis präglats av både tvivel och rädsla. Alternativet att inte ta vissa saker för givna hade gjort vardagen nästintill outhärdlig.
Vi har tappat fart
Det slår mig också att vi har tappat fart på ett oroande sätt. Att lita på andra betyder ju inte att vi ska sluta utvecklas, men vi verkar ha slagit oss till ro och tar för givet att allt alltid kommer att vara som det alltid har varit, även om all forskning visar att befintliga hjulspår leder oss raka vägen mot ovisshet eller ren förödelse.
Hela mänsklighetens evolution bygger på att förbättra, förfina och utveckla våra liv. Vi byter spår, uppfinner hjul och tar oss ut på nya vägar när de gamla inte funkar. Det är den förmågan som har tagit oss hit. Men vad är det som gör att vi plötsligt har bestämt oss för att sätta ned klackarna och vägra lämna en väg som leder oss i fel riktning? Har vi plötsligt tappat den där fantastiska förmågan att förbättra, förfina och utveckla?
Ser du tecknen?
Det är så lätt att absorberas av den bekväma tillvaron när allting fungerar som det ska, att blunda för tecknen. De allra flesta har ju under de senaste åren varit med om ett eller flera plötsliga uppvaknanden: pandemin, kriget i Ukraina och inte minst klimatkrisen har påverkat många saker som vi länge tagit för givet. Allt från tillgången till naturresurser och billig energi, värmeböljor, torka, översvämningar och stora bränder, till möjligheten att umgås med nära och kära. Marken under våra fötter börjar röra på sig.
Hur intetsägande uttrycket ”ta inget för givet” än må låta, så ligger det något viktigt i det. I slutet av dagen kommer jag kunna tänka på hundra saker som utmärkt den här förmiddagen. Tillgången till wifi kommer inte att vara en av dem, det var ett litet hinder denna dag. Men jag kommer att fortsätta reflektera över vad som händer om fler saker som jag tar för givet försvinner, om det går att vänja sig vid dem, och hur många hinder som kommer att krävas för att vi människor ska återta vår förmåga att förbättra, förfina och utveckla våra liv…
Bilden är tagen från veckans tredje Göteborgscafé, Café Cappuccino, där jag sitter och jobbar min sista vecka innan semestern. //Katja
