Det är intressentdialogernas tidevarv. Just nu pågår massor av viktiga samtal mellan företag och organisationer och deras intressenter runt om i världen. Det är där, i gränslandet mellan kund och leverantör, medarbetare, ägare, investerare, samhälle och planet som det sker magi. Kunder som får upp ögonen för att leverantören menar allvar med sitt hållbarhetsarbete, medarbetare som känner stolthet över att jobbar på ett företag som ställer om, ägare som rätar ut den djupa bekymmersrynkan mellan ögonen och planeten som inte säger så mycket, men som måste få en röst i allt detta.
Varför de sker just nu? Jo, för att de ger viktig input till väsentlighetsanalysen och därmed till målprocessen och hållbarhetsrapporten för året. Vi sitter med och lyssnar ibland, riktigt hör polletter som trillar ned på båda sidor Teams-kameran, för det är ju där man träffas nu för tiden.
– Från och med nästa år kommer vi som kund att ställa krav på återvinningsbart emballage från alla våra leverantörer.
– Som medarbetare räknar jag med att vi följer upp även leverantörernas leverantörer så att vi inte ägnar oss åt barnarbete någonstans i värdekedjan.
– Som ägare kommer vi att begära in mätning av koldioxidavtryck och uppföljning av uppförandekod för leverantörer nästa år.
– Vi som bank kommer att ge er förmånligare lån om ni tydligt kan visa att ni ställer om.
Och så vidare. Fantastiskt proaktiva diskussioner där man tillsammans kan hitta vägar framåt och där man förstår vad man har att förhålla sig till framöver.
Vi ägnar ganska mycket tid just nu åt att peppa kunder att titta lite bredare på sina intressenter än man vanligtvis gör. Drömkunder till exempel, eller potentiella anställda, ungdomar, eller varför inte de som förvaltar våra pensionspengar. Och planeten.
En av våra mest drivna kunder har därför sjunde AP-fonden på sin lista för att reda ut hur de tänker. Spänstigt och spännande! AP-fonderna har ju rätt hög svansföring i klimatfrågan och det vore intressant att se hur snabbt de tänker agera. Tillsammans har AP-fonderna fortfarande 14 miljarder av våra pensionspengar i fossila bolag, vilket torde innebära en hyfsad risk. De har insett det och börjar ta sig ur sina fossila innehav, men hur snabbt går det?
Vi befinner oss i en brytpunkt där de flesta yrvaket börjar inse att det är bråttom, och där trycket är starkt från alla håll. Så sent som idag kan man läsa om de svenska bankernas finansiering av oljeutvinning i Arktis. Reaktionerna är inte nådiga.
Mitt i detta intressentdialogens tidevarv hade vi strategidag igår, i ett magiskt vackert Wij Trädgårdar i lätt snöskrud, därav bilden.
