Det har varit lite körigt i veckan, minst sagt. Det har nämligen visat sig att en miljon växt- och djurarter är utrotningshotade runt om i världen och det är inget som pekar på att läget kommer att förbättras. Du visste säkert redan allt det här, men för oss kom det som något av en chock hur snabbt vi håller på att demolera den biologiska mångfalden och vilka konsekvenser det får. Vi satte i all hast upp ett gäng bihotell för att mildra chocken, men det räcker naturligtvis inte.
Häromdagen satte vi oss nämligen i godan ro och lyssnade på våra kollegor på U&We. De kunde berätta om hur vi människor sågar av alla överlevnadsgrenar vi sitter på genom okunskap, huvuden nedstoppade i sand och med händerna för öronen. Det leder oundvikligen till ökade affärsrisker, kriser och konflikter, men vi gör det ändå.
Det som slår oss som en slägga är att vi människor generellt sett är hopplösa på att ha två tankar i huvudet samtidigt. Nu är det COVID-19 som gäller. Då kan vi inte samtidigt tänka på ekosystem, humanitära kriser runt om i världen, integration, ojämlikhet, psykisk ohälsa och klimatförändringar. Hur skulle vi kunna göra det? Vi har ju bara en tweet eller en powerpointslide på oss innan de flesta slutat lyssna. Allt ska vara snabbt och förenklat, svart eller vitt. Vad är det med oss?
En av våra kloka kollegor, Annika Wålinder, brukar prata om Slow communication. Vi älskar konceptet. För det handlar inte om att det ska gå långsamt, utan att det måste finnas utrymme för komplexitet. Det är så vi jobbar hela tiden på Greengoat. Vi tror att man måste börja i komplexitet och därefter bryta ned den i hanterbara tuggor för att kunna prioritera rätt. För vad händer om man börjar med förenkling? Då riskerar man att missa de stora frågorna och lägga resurserna på fel saker.
Allt detta är anledningen till att Greengoats fredagstankar fick vänta till lördag. Vi förstår att du verkligen har saknat oss (nåja…), men vi var tvungna att smälta informationen.
