Jag hade en fantastisk NO-lärare på högstadiet, dels för att hon var väldigt snäll och klok men framför allt för att hon alltid hade bra svar på alla mina frågor. Och då bör det nämnas att jag var ett ovanligt frågvist barn.
Vi hade precis fått lära oss att om man försöker suga upp vatten i ett oändligt långt rör så kan man bara få vattnet att stiga tio meter. Varför då? Jo, för att vid tio meters höjd uppstår ett vakuum som gör att vattnet spontant börjar koka.
Men hur kan då träd vara så höga och lyckas transportera vatten från sina rötter hela vägen upp till trädkronan om man inte kan suga upp vatten högre än tio meter? Svaret är att vattentransporten drivs av tryckskillnader.
Jag fick lära mig att det uppstår ett undertryck när vattnet i trädet passerar klyvöppningarna i trädets blad. I en stor trädkrona kan ett undertryck på uppemot -15 atmosfärer utvecklas (atmosfär är själva tryckenhet och minustecknet visar att det rör sig om ett undertryck). Vattentransporten är alltså en fysikalisk process som drivs av tryckskillnader: vattnet rör sig helt enkelt från rötterna där trycket är högt, till bladen där trycket är lågt.
Häftigt va? Men det som kanske är ännu mer fascinerande är inte hur träden lyckas transportera allt vatten, utan vad vattnet faktiskt används till. Enbart en liten mängd vatten används till fotosyntesen och resten ”försvinner”. När klyvöppningarna i bladen hålls öppna under dagen för att binda koldioxid passerar ett stort antal vattenmolekyler ut vilket leder till att växter och träd behöver stora mängder vatten i förhållande till den biomassa som produceras genom fotosyntes.
I nästa nummer av Katjas trädskola ska vi prata om hur trädens förmåga att binda koldioxid påverkas av torka. Stay tuned!
Hälsningar Katja
