Året var 1932. Den stora depressionen stod i full blom med smärtsam arbetslöshet som gjorde att människor slutade handla. Fastighetsmäklare Bernard London var djupt bekymrad. Det gick ju inte bara att stå och se på när folk bara fortsatte använda sina bilar, kläder och andra produkter tills de gick sönder istället för att köpa nytt. Hopplösa människor.
I sitt manifest ”Ending the depression through planned obsolescence” föreslog han därför att man skulle lagstifta mot detta otyg. Varje produkt skulle få ett bäst-före-datum vid tillverkningstillfället och senast det datumet skulle den återlämnas eller skrotas. Folk som fortsatte använda sina fullt fungerande prylar skulle bestraffas. Benämningen planerat åldrande var skapat.
Den driftiga Phoeboskartellen var ännu tidigare ute. Redan 1925 delade ett stort antal lampföretag, bland annat GE, Osram och Philips resolut upp marknaden mellan sig och beslutade tillsammans att begränsa lamp-livslängden till 1 000 timmar istället för 2 500 som lamporna tidigare klarat. Tillverkare som saluförde längre livslängd bestraffades hårt.
Var är det nya ekonomiska systemet?
Det är där vi kommer ifrån. Inte konstigt att vi tycker att det är fullständigt normalt att hushållsmaskiner, kläder och elektronik har en absurt kort hållbarhet. Vi köper glatt nytt och håller därmed hjulen rullande utan att klaga.
Samtidigt pratar vi hållbarhet, klimatneutralitet, cirkularitet och planetära gränser. Det är inte ens nittio år sedan Bernard Londons manifest kändes rimligt och än idag sker stimulanser för att öka konsumtionen. Handla, människa, handla! Inte så konstigt. Vi har ju inte precis kommit på något nytt ekonomiskt system som alla kan enas om. Men det är något som skaver och vi inser alla (nåja, nästan alla) att det inte går att hålla på som vi gör.
Det handlar om överlevnad
Vi har pratat cirkularitet med ett flertal kunder i veckan. Frågan kommer upp oftare och oftare i takt med att de linjära affärsmodellernas förträfflighet börjar ifrågasättas. Det är spännande att börja gräva i värdekedjorna tillsammans med kunderna och börja utforska nya, mer hållbara tankar som dessutom har god potential att ge klirr i kassan. Det finns hopp.
Och det handlar om överlevnad, som Bernard London skulle ha sagt, även om han föreslog ett annat recept än det som krävs idag.
Viktig information: flickorna på bilden har inget släktskap med getter.
Bonus
Nu när du har orkat läsa ända hit bjuder vi på en stämningsfull bild som beskriver såväl växthuseffekten som carbon capture and storage (CCS):
