”Hur kan man få ihop 24 000 steg i sin egen trädgård?”
Det var Karin som utbrast det härom dagen, morgonen efter studenten. Till saken hör att hennes tomt inte är särskilt stor, men det var som sagt studenten, vilket inte bara innebar många steg och många timmar, utan även sömnbrist och lite andra biverkningar. Och inte nog med att det är studenter, skolavslutningar och allehanda våraktiviteter, man ska jobba också.
Det snurrar, helt enkelt. Det är något övernaturligt som händer mänskligheten just den här tiden på året, lika mullrande, oundvikligt och intensivt varje år, nämligen att alla människors att-göra-listor ska rensas samtidigt; allt ska bockas av, stort som smått, privat som arbetsmässigt. I denna rensningsiver märker ingen att arbetsuppgifter bara kastas runt. Det som nyss stod på min att-göra-lista står nu på din och den som har kortast lista när semesterklockorna klämtar vinner.
Det är inte bättre hos oss. Vi driver en hållbarhetsbyrå och pratar ofta om att vi själva behöver ha balans i livet för att vara hållbara, men efter drygt nio års företagande chockas vi av övernaturlighetens juni varje år. Vi är väl fast i gamla hjulspår helt enkelt och saknar kraft att se lösningar bortom kraterkanten.
Det för oss över till vad vi vill prata om idag, nämligen vad som driver förändring. Och vi kan väl börja på G7-mötet i Cornwall.
För visst är det fascinerande att se hur svårt det är för ledarna för G7-länderna att förstå kopplingen mellan ord och handling? Det är väl ingen som kräver att de ska fira sin storhet med enbart knäckebröd från egen åker, eller att de ska nöja sig med att titta på humlor i pausen mellan sina viktiga möten, men kom igen. Samtidigt som man kan skaka på huvudet åt denna bild, så gör de flesta av oss liknande tankevurpor om och om igen. Vi liksom fastnar i gamla hjulspår. Och då sker ingen förändring.
Dagens lunch handlade bland annat om detta. Den handlade om annat också, men inte minst om gamla hjulspår. Det finns nämligen planer på att upprätta tankstationer med förnybara drivmedel, så kallade ekomackar i och omkring Sandviken. Där ska man kunna tanka exempelvis biobränsle och vätgas samt kunna ladda sin elbil lite smidigt. Nu höjs röster för att det också borde gå att tanka diesel och bensin där, eftersom de flesta ju fortfarande kör omkring i fossilbilar. Rimligt eller tankevurpa?
Jag tror att rösterna bär spår av gamla hjulspår. För hur driver vi ett förändrat beteende om vi bygger nytt, men behåller det gamla – det som vi vill göra oss av med? Svar: det gör vi inte.
Så, vem driver förändringen?
Det är inte de befintliga mack-ägarna som kommer att driva förändring när det gäller drivmedel. De har investerat för hårt i fossiler. Det är inte heller bilhandlarna – de vill göra sig av med det som finns i bilhallen. Den som driver förändring är den som är tvungen, den som räds den annalkande smärtan av att inte ställa om – det vill säga biltillverkarna. Och det som gör ont hos dem är när kunderna går till konkurrenterna, dessa besvärliga kunder som har kravlat sig över dikeskanten och börjat leta fossilfria alternativ. Politiska beslut kan också tillfoga smärta på rätt ställen för att driva en hållbar förändring, men för att kunna göra det krävs att de har tagit sig upp ur de djupa hjulspåren och förstår vilka beslut som gör mest nytta. Det är inte lätt, men svårt. Och absolut nödvändigt.
Vi ska paddla kajak på arbetstid imorgon. Det är iallafall ett försök att titta upp över hjulspårskanten och kanske hitta lite nya perspektiv. På samma sätt kanske Boris, Joe, Emmanuel, Angela, Mario, Yoshihide, Charles, Justin och Ursula borde ha gjort något annorlunda när de träffades i Cornwall förra veckan. Knapra på en hårdbrödmacka och titta på humlor som seglar förbi i sakta mak till exempel? Boris kanske kan berätta om varför Storbritannien har varit tvungna att importera vallhumlor från Sverige efter att ha råkat utrota dem själva och gänget kan diskutera hur de kan driva en hållbar utveckling. Bara en idé. Om de ska vara de ledare som driver förändring behöver de iallafall komma på ett sätt att ta sig ur sina gamla och mycket djupa hjulspår.
