Vi var ju överens. Den 12 december 2015 när världens länder skrev under Parisavtalet var nästan alla överens. Syrien var lite sena ur startblocken, men ratificerade ändå avtalet 2017 och då var alla faktiskt överens. Sedan var inte Trump överens längre, men häromdagen utbrast han ändå: ”Jag är en stor miljövän!” när han fick feeling och förlängde ett förbud mot oljeborrning utanför Floridas Georgias och South Carolinas kuster.
Hur går det med Parisavtalet?
Så, vad var det vi var överens om? Jo, att vi måste sluta bete oss som om det inte finns någon morgondag, eftersom det då inte kommer att finnas någon morgondag. Om vi kan hålla den globala uppvärmningen under 2°C, helst under 1,5°C så finns det hopp om att vi kan fortsätta leva på den här jorden. Det var det vi var överens om att försöka med där i december 2015. Hyfsat rimlig överenskommelse, men hur går det då?
Att Preem drog tillbaka sin ansökan om att få bygga ut raffet i Lysekil har antagligen inte undgått någon, så det behöver vi egentligen inte prata om idag. Men det är svårt att låta bli eftersom det sätter fingret på något viktigt, nämligen hur svårt det kan vara att hålla det mest rimliga av avtal.
I veckan kom Naturvårdsverkets rapport Genomförande av Parisavtalet där man bland annat ger regeringen 34 tips för att lyckas med Parisavtalet. Sverige kan ju möjligen nå utsläppsmålet nu när det inte blir något Preem-raff, även om rapporten visar att minskningarna går för långsamt. Man frågar sig varför vi inte gör det som krävs.
Exponentiell intuition
Vi lyssnade på ett fantastiskt bra föredrag av Rebecka Carlsson i veckan. (tack Mellansvenska Handelskammaren för välordnat arrangemang). Hon pratade om människans avsaknad av exponentiell intuition – vi klarar helt enkelt inte av att förstå hur snabbt exponentiella skeenden går. ”Om jag tar 30 linjära steg nu, så kommer jag över till andra sidan rummet. Om jag däremot tar 30 exponentiella steg tar jag mig 26 varv runt jorden”, berättade hon. Nej, det är svårt att förstå.
Men det är inte bara det vi människor har svårt att greppa. Vi kan uppenbarligen inte heller förstå vad 1,5°C-gradersmålet betyder. Det är för abstrakt och måste göras konkret, av alla, inte bara regeringen. Därför är det så upplyftande att fler och fler företag, däribland många svenska, börjar sätta vetenskapliga mål som är konkreta och mätbara. Först då blir det begripligt och möjligt att vidta åtgärder. Om du inte har gjort det redan, så testa WWF:s klimatkalkylator så får du se hur bra du själv är på att hålla dig inom rimlighetens gränser.
Tänk om vi, när vi har gjort det abstrakta konkret, kan ta exponentiella utvecklingssteg i rätt riktning istället för i fel. Då kan vi klara Parisavtalet och även Agenda 2030. Det är precis vad Rebecka Carlsson pratar om och det är med det vi går in i helgen.
Trevlig helg!
