Mellan 1961 och 1971 spred amerikanska flygplan ut runt 80 miljoner liter avlövningsmedel, Agent Orange, över enorma ytor i Vietnam. Syftet var att få vegetationen att vissna för att göra det lättare att avslöja fienden. Träden tappade sina löv, giftet sipprade ned i marken och frätte så småningom bort rötterna.
Det fanns andra färger på gifterna också: grönt, rosa, rött och vitt, men inget av dem bet på riset. Först när kemisterna lyckades uppfinna Agent Blue fick man också död på riset. Det är Kim Thúy som berättar. Hon var där. När hon var tio år kom hon till USA som båtflykting.
Hennes bok Em är bländande vacker, fasansfullt grym. Risken med läsupplevelsen är att man tappar tron på mänskligheten, för en mänsklighet som förgiftar, dödar, tuktar, hatar och krigar består kanske inte av det bästa virket för att vända en utveckling som har gått över styr.
Hopp och förtvivlan
Jag tycker mig höra samma form av uppgivenhet hos Johan Rockström i gårdagens uttalande i Dagens Nyheter: ”Jag har störts länge av tendensen att man dels pratar om klimatkrisen som något som sker i framtiden – men det sker nu – och dels att vi skjuter den söderut, att det enbart är fattiga globala syd som drabbas. Nu står vi med brallorna nere och inser att den slår hårt även mot norra hemisfären, oavsett vad orsaken är”, säger han i en kommentar om alla de extremväder vi upplever just nu och dess koppling till klimatförändringarna.
Men det finns hopp, om man ska tro Petteri Taalas vid den internationella meteorologiska organisationen WMO, som säger: ”…forskningen har varnat för detta i årtionden, så vi har länge varit frustrerade över att inget hänt inom politiken – men nu har det äntligen börjat hända saker. Ur det perspektivet finns mycket mer hopp nu än för tio år sedan.”
Förstår vi? Kanske. Gör vi något åt det? Ja, kanske, äntligen!
När Europeiska kommissionen la fram sitt paket Fit for 55 den 14 juli är målet att minska växthusgaserna med minst 55% fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Det ska enligt kommissionen göra det möjligt för EU att bli klimatneutralt till 2050. Elektrifieringen intensifieras, övergången till förnybara energikällor ska gå snabbare, klimattullar ska sättas upp, utsläppshandeln skärps, energieffektiviteten ska öka, fossila bilar ska bort. Bland annat. Fit for 55 är ett omfattande paket som kommer att få konsekvenser för alla länder och alla företag.
Kritiken kommer som väntat från alla håll. Det räcker inte, det är för omfattande, det är orättvist, det snedvrider konkurrensen, det är fel och så vidare. Nu väntar svåra förhandlingar innan sista versionen klubbas, vilket beräknas ske tidigast 2022–2023. Må det inte bli en tummetott, för det har vi inte tid med.
Oavsett slutformat på vanten är det hög tid att kavla upp ärmarna och börja jobba målinriktat med sitt hållbarhetsarbete för att, med Johan Rockströms ord, slippa stå med brallorna nere när ny lagstiftning tar vid.
Vi har semester i stallet, men står i startblocken för en spännande höst med allt från Taxonomi och intressentdialoger till klimatledarskap och synnerligen konkreta och handfasta handlingsplaner att bygga med såväl nya som befintliga kunder. Som vi ser fram emot det!
Ja, det blev ett boktips även denna gång. Läs Em, men tappa inte tron på mänskligheten riktigt ännu. Det finns fortfarande tid.
