Under pandemin har det renoverats som aldrig förr och tyvärr är det inte helt osannolikt att delar av nya kök och hushållsprodukter bidragit till både korruption och sjukdomar. Veckan innan avsnittet om Kavat sändes avslöjade Uppdrag granskning att det rostfria stålet som finns i många svenska hem, bär på en smutsig historia. Nicklet som används för att tillverka det rostfria stålet i produkter från välkända företag som IKEA, Miele och Bosch, bryts i en gruva som ägs av råvarujätten Solway. Gruvan som är belägen i Guatemala, omges av en otroligt vacker och komplex natur. Precis intill gruvan finns Izabalsjön, som är en viktig naturresurs för den lokala befolkningen, och för många av de som fiskar i området är det dessutom den enda inkomstkällan som finns. Det har dock visat sig att gruvans verksamhet är långt ifrån hållbar.
2017 rapporterade journalister om stora rödfärgade utsläpp i sjön vilket fick allvarliga konsekvenser för den lokala befolkningen. Dels för att ingen längre vågade äta av fisken, dels för att många drabbades av luftvägssjukdomar och hudproblem. För att med säkerhet kunna fastställa vad som orsakat dessa hälsoproblem behövs mer omfattande studier, men mycket pekar på att de har en koppling till utsläppen till Izabalsjön. Solway svarade på alla anklagelser med att gruvan inte gett upphov till några utsläpp utan att de röda fläckarna berodde på alger. Det visar sig senare att gruvan varit väl medvetna om utsläppen men valt att mörka dem. Bland dokumenten som Uppdrag granskning tagit del av finns bland annat vattenanalyser som visar på farligt höga nivåer av nickel och interna kommentarer om att det inte är till gruvans fördel om detta offentliggörs.
Hur långt sträcker sig företagens ansvar?
IKEA, Miele och Bosch har svarat att uppgifterna kring detta är nya men att de ser allvarligt på dem eftersom samtliga är måna om att respektera mänskliga rättigheter genom hela värdekedjan. De är tydliga med att de har ett ansvar i detta och att de ska se till att vidta tillräckliga åtgärder för att rätt till problemen. De betonar dock att det är stålföretaget Outokumpu, som man köper det rostfria stålet från, som behöver utreda anklagelserna mot gruvan. Outokumpu å sin sida har köpt sitt nickel av det schweiziska företaget Solway, som satt sin tillit till sina dotterbolag, Pronico och CGN.
Hela den här kedjan sätter förstås fingret på ansvarsfrågan. Hur långt sträcker sig ansvaret? Om EU:s nya lagförslag om krav på due diligence i hela värdekedjan går igenom blir svaret: hela vägen till IKEA, Bosch och Miele. Man kan läsa i lagkravet att många företag förvisso har börjat genomföra due diligence av sina leverantörer eftersom det minskar risken för att deras anseende skadas, samt att investerarna börjar ställa krav på dem av samma anledning. Eftersom dessa genomlysningar av leverantörerna är frivilliga ger de dock inte önskat resultat. EU-kommissionens lagråd har lagt fram kritik mot förslaget eftersom man anser att det både är luddigt och alldeles för strängt.
Outokumpu har kommenterat uppgifterna från Uppdrag Granskning med att deras engagemang för miljömässig och social hållbarhet inte är förhandlingsbart, och de lägger inga nya beställningar från Solway innan saken är utredd. Bra hanterat. Från Solway hörs inget, förutom att de försäkrar att hållbarhet är deras främsta prioritet. Det finns däremot mängder av artiklar att läsa i frågan, så det sista ordet är antagligen inte sagt ännu.
En slutsats att dra är att det är hög tid att se över sin värdekedja och definiera vilka risker som finns där.
